Bekämpa ekorrar
Observera att ekorrar är fridlysta. Du får alltså avvisa ekorrar t.ex. täta en fastighet så att ekorrarna inte kan flytta in. Tänk på att du inte får skrämma bort en ekorre som redan har flyttat in och har en familj att värna om.
Kännetecken
Yvig svans, örontofsar, pälsfärg hos vuxna kan variera från gräddvit, genom alla nyanser av rött och brunt till svart. Örontofsarna och svansen kan bleka till gräddvit på sommaren.
Storlek
Huvud och kropp upp till 24 cm. svansen kan vara upp till 20 cm lång. Den kan väga upp till 350 g.
Livslängd
De lever i ungefär 3 år, men även upp till 7 år är möjligt.
Föda
Frön av en mängd olika träd, blomknoppar, blommor, bär, nötter, bark och svampar.
Ekorrars vanor
Revir
Rödekorrar trivs väldigt mycket i lövskogar. Ekorrarna bor mestadels högt upp i träden och bygga bon i grenarna. Ofta används två eller tre bon samtidigt; Dessa kan vara nära varandra eller långt ifrån varandra, beroende på ekorrarnas räckvidd och omfång. Hanar kan leva i ett område på upp till 170 000 m² (motsvarar cirka 34 fotbollsplaner). På vinter och tidig vår kan ekorrarna i alla åldrar och kön dela bon men bara om deras territorier överlappar varandra och de letar efter mat nära varandra dvs. de känner varandra. I slutet av våren upphör delandet av boet när honorna uppfostrar sina ungar.
Det dagliga livet
Ekorrar är aktiva under större delen av dagen, ofta från innan gryningen tills det är mörkt, pausar bara för vila middag. De har få naturliga fiender, så de kan ta risken att vara ute i fullt dagsljus. De klarar sig undan attacker från rävar och rovfåglar genom att tillbringa huvuddelen av sin tid uppe i träden. De söker efter föda på marken under korta perioder, speciellt på hösten när de samlar ekollon och andra nötter för att lagra för vintern.
Ekorrar bär maten i deras framtassarna. En favoriträtt är grankottar; de biter av skalen för att komma åt fröna. Marken under en tall kan vara full av tuggade kottar och skalor.
På vintern
Under hösten äter ekorrarna så mycket de kan för att lägga på sig fettlager för att klara vintern. De lägger på ungefär 12 procent av sin kroppsvikt på hösten. den grå ekorren kan dra till med så mycket som 25 procent.
Fortplanting
Parningstiden börjar ofta på varma dagar i januari, ekorrarna jagar varandra genom grenarna. På ett bra år kan honan producera två kullar, en på våren (april) och den andra på sommaren (augusti). Det finns, i genomsnitt, tre bebisar i en kull. Avelsboet är oftast lite större än vanlig med en beklädnad av tjockt och mjukt gräs. Barnen föds blinda och nakna. Om honan störs, bär hon ungarna i sin mun. En i taget till ett annat bo som är ganska långt från den befintliga.
När ungarna utvecklas, honan tillbringar mer och mer utanför boet och när de är tre veckor gamla kan hon lämna dem i fred i flera timmar. Hanarna tar inget ansvar för ungarna.
Efter sju veckor våga ungarna att gå ifrån boet och efter åtta till tio veckor är de avvanda och självständiga. Deras fluffiga, mörkare päls blir mer lik de vuxnas färg.
Framgången för häckningssäsongen, dvs. antalet barn som föds och växes upp, beror på tillgång på frön kring träden där de bor. Om det finns gott om ekollon, kottar etc. bygger ekorrar upp ett fettlager så att de överlever vintern i gott skick. Detta innebär att de fortplantar sig i början av nästa år och fostrar många barn. Under ett år när det är brist på frön, lägger inte ekorrarna på mycket fett då de kan dö av svält eller sjukdom under vintern. De flesta som överlever är inte lämpliga för att föröka sig framgångsrikt.
