Drömmen om ett 1700-talstorp blev verklighet
Therese Söderström har länge drömt om ett eget torp och i år blev hennes önskan uppfylld. Men det blev inte precis som hon hade tänkt sig, för istället för att köpa ett hus hyr hon nu istället två med tillhörande bodar och utedass. Hon har lyckats skapa sin egen stil trots att husen inte är renoverade. Här delar hon med sig av sin resa mot hennes torpardröm, och visar oss runt i hennes paradis.
Hur kom det sig att du ville hyra ett torp?
I perioder i mitt liv har jag sökt efter mitt paradis. Ett ställe att bara vara på. Ett ställe att landa på. Ett ställe där alla får plats. Något att längta till som kan ge lugn och ro för kropp och själ. Det här torpet kom till mig. För fyra år sedan var jag inne i en stressfylld period vilket gjorde att jakten efter paradiset intensifierades. Jag visste inte exakt vad jag var ute efter, men visste bestämt vad jag inte ville ha! En dröm jag burit med mig genom åren är att hitta en plats där man kan öppna en dörr för att i morgonsol kunna sitta ner med en kopp nybryggt kaffe, läsa en bok, lyssna på tystnaden, utan att störa eller bli störd. Som så många gånger förr, och senare, så hittade jag inte det jag sökte. I januari i år fick jag plötsligt ett mejl från ägarna av detta torp. De hade sparat mitt mail daterat november 2007. Den gången hade de inte haft något att erbjuda. Nu var torpet ledigt för uthyrning, om jag fortfarande var intresserad. OM jag var!! I snöig och kall januaridag åkte jag ner mot Linköping. Jag var förälskad redan då jag åkte ner och blev kär i samma sekund som jag klev ur bilen. Jag hade hittat mitt paradis!
Vad är fördelarna?
Det finns flera fördelar med att hyra ett sommartorp. Inte minst så behöver man inte oroa sig för att köpa grisen i säcken. Ett utmärkt tillfälle att pröva på. Att det ägs av andra tänker jag inte på. Det känns som om torpet och jag har funnit varandra och kommer att leva lyckliga tillsammans i många år framöver.
Vad är nackdelarna?
Nackdelarna är verkligen precis en motsats till fördelarna. Blotta tanken på att ägarna kan få för sig att någon annan ska få hyra torpet känns jättejobbigt - därför undviker jag att ens tänka på det! Mina hyresvärdar är helt underbara. De är varma, hjärtliga och framförallt positiva till att jag gör saker som förbättrar den allmänna standarden i huset. Alla större investeringar bekostar de och vi diskuterar alltid allt innan jag börjar med något. Hittills har ingenting stött på patrull! Att ha den friheten är inte en självklarhet har jag förstått och jag är så tacksam för att jag har det utrymmet.
Hur har du skapat din stil i den befintliga miljön?
När jag var i torpet allra första gången hade jag ett fulltecknat block med mig hem med allt jag skulle göra. Jag tänkte riva ner tapeter, lasera timmerstockar, måla om etcetera. När jag väl var på plats kändes det alls inte lika viktigt längre. Husets egen själ lyste igenom alla gamla tapeter och spred en varm, skön och behaglig känsla. Energierna var goda och harmonin total. Det fanns några möbler kvarlämnade i torpet när jag kom ner i påskas med en fullastad skåpbil. Alla sängar och soffor fick ge plats åt mina nya eller bättre begagnade. Jag sparade något skåp, ett par bord samt några lampor. Jag hade källaren full hemma av möbler och annat jag samlat på mig genom åren. Det var ärvda möbler från mormor och morfar samt annat som blivit över från mina tidigare liv.
Innan jag flyttade in i torpet hade jag under flera månader lusläst Blocket, varit en återkommande kund på Erikshjälpen och på andra välsorterade secondhand-butiker. Jag handlade på mig en massa saker som jag tyckte skulle passa in i ett 1700-talstorp, samtidigt som det skulle fungera rent praktiskt. När jag väl kom på plats med allt så insåg jag att allt jag köpt inte var optimalt, vare sig till färg, form eller storlek. Men med lite pyssel så blev det bra ändå till slut. Jag tror att hemligheten är det jag tidigare nämnde, att det bor något gott i väggar och golv i detta torp. Det spelar egentligen inte så stor roll vad man har för saker, kärleken övervinner allt! Dessutom har jag fått ovärderlig hjälp av mina barn, släkt och vänner med att komma i den ordning som är idag.
Hemma skulle man inte kunna tänka sig att stå ut med dessa tapeter eller spruckna tak. Man skulle inte stå ut med olika färger i ett kökstak eller med flagad färg på en hallvägg. Här är det fantastiskt och fullt möjligt. Det är magiskt på något obeskrivligt sätt.
Vad är det bästa med att tillbringa tid på landet?
Å, det bästa är att jag, mina barn med respektive, barnbarn, släkt och vänner mår så bra här. Att dela detta ställe med nära och kära är viktigt för mig, för att inte säga en förutsättning. Att höra att mina vuxna barn Jimmie och Johanna fritt planerar in egna veckor och helger på landet gör mig obeskrivligt glad. Vi ryms många och fyller med lätthet dessa 300 kvm med glada skratt och fullständig lycka. Kärlek och känslor som kommer att lagras i breda golvtiljor, tapeter, stockar och stenar för framtiden. Mitt barnbarn Nemo sa på vägen hem i somras: farmor, man blir liksom så mjuk i det där huset. Och precis så är det. Precis så känns det..
Text och foto: Annika Rådlund
Therese Söderström åker från stan för att njuta av torparlivet så ofta hon kan. Hennes son Jimmie har till familjens stora glädje byggt till en utedusch.
Vardagsrummet är fyllt av möbler som hon har ärvt och köpt på Blocket.
Sovrummen har småblommiga, romantiska tapeter. Therese har inrett med ett ekskåp i jugendstil, en gammal nött kista, virkade överkast och ljusa fåtöljer.
På köksväggen har hon monterat upp ett skåp som hon köpt från Erikshjälpen och sedan laserat med vit färg. Gamla buteljer och keramikkrus pryder bänken intill vedspisen. Den fina prickiga duken köpte sonen och hans flickvän på IKEA.
Utedasset är placerad mitt i den vackra naturen.
På hallväggen hänger en gammal tvättbräda tillsammans med nycklarna till torpet. I taket har sonens flickvän Lena hängt upp en lampstomme med en stor glödlampa.
